Archive for category Förpackningsdesign
Kalorier i choklad
Posted by admin in Förpackningsdesign on January 22nd, 2010
Inte så många kalorier i choklad...fast å andra sidan är det beräknat på 25 gram. Tricky!
Jag har tidigare skrivit om hur kalorier för chips anges, nämligen per portion (25 gram) istället för per 100 gram. Nu har även chokladtillverkare hakat på trenden, och anger kalorier per 25 gram.
Rosa Rattar
Posted by admin in Förpackningsdesign, Inspiration, Varumärke on November 23rd, 2009
Rosa rattar, samarbete av Rosa bandet och Ahlgrens bilar
Ahlgrens bilar och Rosabandet har ett smart och smarrigt samarbete, Rosa Rattar. 10 procent av vinsten går till Rosa bandet och Cancerfondens forskning. Ahlgrens har tidigare gett ut kampanjpåsar för Volvo V70, men jag måste säga att det här är ett mycket mer lyckat samarbete. Så ut och köp påsar till er själva och alla ni känner!
Själv åt jag godis med riktigt gott samvete hela helgen. Sweeeeet!
Ingo blev Zingo
Posted by admin in Förpackningsdesign, Strategi, Varumärke on July 6th, 2009
Ingo-läsk döps om till Zingo efter att Ingemar Johansson förlorat två gånger mot Floyd Patterson.
Den 26:e juni var det exakt 50 år sedan Ingemar Johansson vann världsmästartiteln i tungviktsboxning, när han besegrade Floyd Patterson. Med anledning av detta tycker jag att det passar med lite svensk varumärkeshistoria.
Ingo-läsk
Ingo blir hyllad och firad överallt. Han utses till ”Sportman of the year” av Sports Illustrated. Efterföljande år turnerar han i svenska folkparker, festar och minglar på amerikanska cocktailpartyn. Glassigast av allt, han får en apelsinläsk döpt efter sig. Ingo-läsk!
Floyd tränar inför returmatchen
Floyd däremot har inte lika mycket att fira, och blir inte heller bjuden på jetsetfesterna. Han spenderar istället sin tid på en stenhård träningscamp. Returmatchen kan bara sluta på ett sätt. Ingo lägger sig och sussar i femte ronden.
Floyd ville vara lika generös som Ingo, och erbjöd därför ytterligare en returmatch 1961. Den matchen var betydligt jämnare, men Ingo förlorar och åker hem till Sverige.
Ingo blir Zingo
Hemma i Sverige blir det snart tydligt för Ingo vilka som är hans riktiga vänner och vilka som är regelrätta backstabbers.
Vattenfabriken Sefyr, vilka tillverkade Ingo-läsk ,ville inte dela förlusten med den tilltufsade Ingo. De döpte helt fräckt om sin produkt till Zingo 1962.
Sjukt kul beslut. De ville inte att läsken skulle heta Ingo, men ändå något liknande eftersom namnet tydligen var ett inarbetat varumärke. Renommésnylta lite på sig själv, samtidigt som man vill ta avstånd från Ingo och hans förlust?
Undrar hur till exempel Nike skulle gjort med Air Jordan-konceptet ifall Michael Jordan skulle förlora stort? Antagligen skulle de lägga ned produktserien. Jag har svårt att se hur de skulle döpa om den till något snubblande likt.
Hur hade du gjort med din produkt i en liknande situation?
Spendrups förvirrar med öletikett
Posted by admin in Dålig, Förpackningsdesign on June 16th, 2009
Starköl eller mellanöl?
Jag och en kompis tog en öl nere vid Årstaviken. Sjukt gott, dock var det något otydligt om det var starköl eller mellanöl. På framsidans etikett stod det mellanöl, och på baksidans etikett stod det starköl. Båda etiketterna var däremot överens om att det var 4,2% alkohol.
Borde tjacka spikskor - Blomman
Uppdatering: Tack Jacob som reder ut begreppen (se kommentar) och berättar att mellanöl inte längre finns kvar.
Som tack bjuckar jag på lite skön progg av Blomman:
“Jonnergård e ett riktigt arsel, snodde våran mellis me en halvårs varsel, han borde tjacka spikskor och listigt dra iväg.”
Paketera din produkt rätt
Posted by admin in Bra, Förpackningsdesign, Reklam, Varumärke on June 9th, 2009
För att lyckas långsiktigt på marknaden måste du givetvis ha en bra produkt. Men har du tänkt på hur viktig paketeringen och marknadsföringen är? Det blir väldigt tydligt i detta test, då Henrik Fexeus i programmet Hjärnstorm paketerar och marknadsför en identisk läskedryck på två olika sätt.
Den bra marknadsförda läsken (A) får av utlåtanden som – “Fantastiskt god” medan den dåligt marknadsförda läsken (B) får utlåtanden som –”Jag mår illa”. Av alla försökspersoner är det 90 procent som föredrar läsk A.
Henrik Fexeus
En avgörande faktor till testets utfall är att Henrik Fexeus är så duktigt på att kommunicera till försökspersonernas undermedvetna. Henrik Fexeus är författare, föreläsare och underhållare. Han har specialiserat sig på hur människor kommunicerar undermedvetet. Han har bland annat skrivit boken Konsten att läsa tankar, vilken jag verkligen vill rekommendera.
Reklamindustrin
Precis som Henrik Fexeus berättar i början av filmen så lägger reklamindustrin stora resurser på att kartlägga konsumenter. Vilka gemensamma attityder och värdegrunder som finns, samt hur man på ett bra sätt kan segmentera målgrupper utifrån demografi, psykografi och geografi. Detta är kunskaper som kan vara helt avgörande för hur en produkt ska lyckas på marknaden eller inte.
En bärande idé är alltid viktigare än mediautrymme
För att reklam ska lyckas är det viktigt att både reklambyrån och reklamköparen förstår vad som viktigt. I min värld är en bärande idé det viktigaste. Du kan aldrig kompensera en dålig idé genom att köpa stora och dyra mediautrymmen. Tänk att du bara öser ut reklam för läsk B. Ju mer du öser ut din reklam, desto äckligare uppfattas läsken av målgruppen.
Om du som reklamköpare inte förstår vad som är så bra med reklambyråns idé, var inte rädd för att ifrågasätta den.
Hur dyrt är reklam egentligen
Tycker du som reklamköpare att det är dyrt med reklam? Tänk istället hur dyrt det skulle vara med fel marknadsföring. Tänk dig att du ska sälja läsken med trianglarna.
Isadora wonder nail - extra long lasting
Posted by admin in Användbarhet, Dålig, Förpackningsdesign on June 8th, 2009
Isadora nagellack räcker länge
Hur kommer det sig att Isadora wondernail räcker så länge? En teori är att penseln inte når ned i flaskan.
Tack till Mirva för fältarbetet.
Trälimskallar
Posted by admin in Användbarhet, Dålig, Förpackningsdesign, Idéproduktion on June 4th, 2009
Spik i limflaska
Det är inte ofta jag använder med trälim, men härom veckan så skulle jag limma en bordskiva. Eftersom jag använder det så sällan så hade mynningen på limflaskan torkat igen.
Inga problem, tänkte jag. Det fixar jag lätt med en spik! Att jag kom att tänka just på en spik är eftersom jag har tydliga minnen från träslöjden. Där stod färglada Casco-flaskor på rad, alla med en spik i öppningen.
Det är tjugofem år sedan jag hade träslöjd i grundskolan. Visst är det märkligt att förpackningen är exakt likadan idag, trots att alla måste komplettera den med en spik. Det verkar som att alla människor känner till spikknepet, förutom ingenjörerna på Casco. Har de aldrig testat förpackningen själva? Har de aldrig besökt ett snickeri eller en slöjdsal? Kunde man till exempel inte haft en pigg inbyggd i locket som man kunde peta ned i öppningen när limmet torkar igen? Eller en totalt annorlunda öppning som lämpar sig bättre för produkten?
Förbättra det du gör
Jag tror att produktutvecklarna på Casco helt enkelt är hemmablinda. Deras förpackning ser ut som den ser ut, varken mer eller mindre. Av olika skäl, kanske för lite konkurrens på marknaden, så har de nog uppfattningen att deras flaska fungerar helt ok.
Vad gör du i ditt arbete? Försök att titta med nya ögon på det du gör och se om det är något du kan göra bättre. Be inte bara hemmablinda kollegen vid skrivbordet mittemot att utvärdera ditt jobb. Fråga någon helt annan. Kusinen från landet, din karatetränare eller kassörskan på ICA. Ofta är det just dem som kan ge dig de nya idéerna du behöver.
Vad blir din Binibottle?
Posted by admin in Användbarhet, Bra, Förpackningsdesign, Industridesign, Inspiration on June 1st, 2009
Anna Axelsson och Binibottle
Människor är ganska lika. Gillar ungefär samma saker och ogillar ungefär samma saker.
Om du hittar en lösning på någonting du stör dig på i din vardag, så finns det sannolikt en marknad för den lösningen.
Anna Axelssons Binibottle
En jättebra och inspirerande produkt är den cirka 2 år gamla vattenflaskan Binibottle. Det var den då femtonåriga Anna Axelsson som uppfann den eftersom hon störde sig på att det var svårt att fylla vattenflaskor i handfatet. Hennes lösning var väldigt enkel och bestod i att sätta en öppning på sidan av flasken. Fiffigt!
Du kan läsa mer på DN och Aftonbladet om du inte känner till Anna och hennes flaska.
Det känns nästan som att man skulle kunna ha en flaska med enbart en öppning på sidan, öppningen på toppen känns överflödig nu. Möjligen är inte marknaden redo för en så okonventionell produkt ännu, och därför måste öppningen i toppen finnas kvar ett tag till.
Korta boxningslindor
Själv stör jag mig på att det tar alldeles för lång tid att linda händerna med boxningslindor. Jag ska uppfinna boxningslindor som bara är hälften så långa och därför går snabbare att få på sig. Det vore kul om min uppfinning blev en bästsäljare, men framförallt ska det bli skönt att enkelt och snabbt kunna linda händerna.
Vad ska du uppfinna?
En portion chips
Posted by admin in Dålig, Förpackningsdesign, Kommunikation on June 1st, 2009
Kalorier per portion chips
Normalt anges energimängden för livsmedel i kcal/100g och ibland även per portion om det är tydligt portionsförpackat.
Jag åt chips i helgen och läste på påsen att en portion, 25 gram, innehåller 135 kcal. Förpackningen är på 300 gram och det finns inget som helst hjälpmedel för konsumenten att dosera portionerna. I min värld är 25 gram chips en ganska liten mängd. Förpackningarna är normalt 200-400 gram, och en förpackning på 200 gram känns enligt mig ganska lagom för två personer.
Varför gör chipstillverkarna såhär?
Jag tror inte att tillverkarna vill minska konsumtionen av chips genom att rekommendera folk att äta små portioner.
Ett av skälen till att göra såhär kan vara att medvetet ge ett felaktigt intryck av att chips inte innehåller så mycket energi som det faktiskt gör. 25 gram är skrivet i liten liten text och 135 kcal är skrivet i betydligt större text. Det skulle kunna misstolkas som att 100 gram chips alternativt hela förpackningen skulle innehålla 135 kcal.
Dock tror jag att de allra flesta konsumenter är medvetna om att chips är oerhört energirikt, och jag tror att den här typen av produkter aldrig kommer att positonera sig som “det nya hälsosnacket”. Hur små portioner man än äter så är näringsvärdet ändå katastrof.
Vem kommunicerar de till?
Kostmedvetna konsumenter, som t ex fitnesstjejer, äter antagligen ganska lite chips. Dessutom vet de att chips innehåller mycket energi, och de skulle aldrig missförstå angivelsen och råka tro 100 gram bara innehåller 135 kcal. Budskapet känns inte riktat till denna mågrupp.
Mindre petiga konsumenter, som t ex Bert Karlsson, vet också att chips är energirikt men de bryr sig inte. De har nog ingen tydlig uppfattning om huruvida 135 kcal är mycket eller lite, och de vet nog inte att kalorier normalt anges per 100 gram. De gillar chips och är totalt ointresserade av näringsvärdet. Budskapet känns inte riktat till denna målgrupp heller.
Hur fastställdes portionsstorleken?
Har tillverkarna gjort någon undersökning och utläst att en genomsnittlig svensk chipsportion är cirka 25 gram? Eller om konsumenter idag normalt äter större portioner än 25 gram, vill de då ändra konumentbeteendet till tillverkarens nackdel? Det kanske finns en vettig förklaring, men just nu känns det som ett mysterium för mig.
Jag åt cirka fyra portioner chips i helgen, hur många portioner brukar du äta?
Recent Comments