Posts Tagged Musik
Sno mer, men gör det schysst!
Posted by admin in Design, Inspiration, Musik on April 20th, 2010
The Clash lånar av Elvis Presley, sen går resten av bara farten.
Kruder: – "Vi har inspirerats av havet och människans inre tomrum". Dorfmeister: – "Närå, vi bara skojar. Vi har inspirerats av Simon & Garfunkel."
Många är rädda för att sno design av andra. De är antagligen rädda för att det ska vara ocreddigt. Jag tycker snarare att det är sjukt creddigt att stå för att man har inspirerats av den där webbplatsen eller den där tidningsdesignen. Jag har i så fall svårare för alla ljugande typer som ska vara så svåra, och dropar fraser som – “Jag har inspirerats av havet och människans inre tomrum blah blah”. Det är jobbigt när konstnärer säger så, och det är ytterligare snäppet jobbigare när folk som arbetar kommersiellt med design säger så.
Ingen renomésnyltning tack
Givetvis kan du inte sno design så till den grad att det skulle kunna ge dig fördelar om målgruppen förväxlar dig med förlagan. Vid ett tillfälle gjorde jag design till en webbplats för en svensk bilhandlare som är stor och tongivande i branschen. Efter ett tag dök det upp en mindre bilhandlare med identisk design på sin webbplats. Vilken kund som helst skulle få uppfattningen att det var samma organisation. Vi bad en utvecklare kolla webbkoden och även den var identisk. Det är inte ok.
Hade det däremot varit ett företag i en annan bransch och de hade gjort modifikationer eller förbättringar av designen så skulle det vara betydligt mer ok. Då skulle man inte vinna några fördelar på någon annans bekostnad.
Clash hyllar Elvis Presley
Jag gillar verkligen the Clash hyllning till The King. Omslaget till “London Calling” är väldigt tydligt inspirerat av Elvis Presleys debutplatta. “Plagiatet” är roligt, snyggt och rock n roll. Helt rätt!
Vem som helst fattar väl ändå att de grabbarna är uppväxta med The King. Då är det ingen idé att låtsas som nåt annat. Istället ska man tydligt visa vad man gillar genom en hyllning. Sjukt creddigt!
Men det slutar inte där. Även clash har i sin tur blivit “plagierad”, det finns varianter där det det slås sönder både dragspel och technics 1200:or. Det här är skivomslagens svar på dagens digitala celebriteter som Skogsturken och Star wars kid. Här är ett omfattande galleri med omslag: Elvis Presley Cover Parodies
Kruder & Dorfmeister gillar Simon & Garfunkel. Vad skulle vara ett bättre sätt att visa det än att rippa omslaget till Bookends?
Salvador Dali, eller vem det nu var, sammanfattar det hela bra.
Jag tror t o m att det var självaste Salvador Dali som sa – “Plagiat är den högsta formen av beundran”. Visst är det så. Och visst behöver man inte vara så rädd för att visa vad man beundrar.
Scatman John – nytänkaren och inspiratören
Posted by admin in Inspiration on March 25th, 2010
Tänkvärda ord från Scatman John
Året var 1995. Ingen hade hört St Germain och samlingsskivorna med jazzinfluerad “loungemusik” var inte ännu inte sönderspelade. Jazzen var med andra ord så otidsenlig den bara kunde bli.
Eurodisco var stort. Musikroduktionerna glossiga, smootha och slicka. Artisterna var om möjligt ännu glossigare och ännu mer yta. Den skönsjungande Nana Hedin sjöng med E-type på skivorna, men på scenen och i videorna var det den exotiska amazonkvinnan Dee som frontande. Tyska Milli Vanilli avslöjades som bluffar eftersom de inte sjöng själva. Producenterna Clivillés och Cole (C&C Music Factory) hade praktiskt nog hittat Zelma Davis som både var fotomodell och sångerska i ett. Det fanns helt enkelt tydliga konventioner för hur musik skulle vara.
Då händer det
Plötsligt dyker det upp en mystisk och totalt otippad nytänkare. En grå och sönderrökt man, vilket är totalt fel i den tillrättalagda och homogena eurodiscosfären. När han sedan öppnar munnen och jazzar loss blir det ännu mera fel. Dömt att misslyckas, om det hade gjorts av någon annan än självaste Scatman John.
Mot alla odds går det ändå hem. Med hitlåten Scatman (spotifylänk) tar Scatman John världen med storm. Den numera framlidne Scatman John mottog hela 14 guld och 18 platina för sina skivor och han nådde ut brett när han scattade och rhymade sitt budskap. Vem hade trott det?
Låt dig inspireras
Så nästa gång du står inför en stor utmaning, behöver inspiration, känner dig lite allmänt osäker eller kanske bara behöver en skön pepp – blunda och tänk på den grå och sönderrökta mannen. Hör hans rader i Scatman och lyssna till hans budskap till dig – “if the Scatman can do it, so can you”.
Google gränsnitt är större och tydligare
Posted by admin in Användbarhet, Design on September 11th, 2009
Big. Google visar hur stora de är genom att upsiza sitt gränsnitt.
Google kändes inte riktigt som vanligt när jag skulle googla lite nonsens istället för att jobba imorse. Hela gränsnittet har blivit större och tydligare. Jag har inte hunnit forska speciellt mycket i detta ännu förutom att kolla twitterströmmar i ämnet.
Min egen spontana gissning är dock att google helt enkelt har anpassat gränsnittet i takt med att internetanvändarna får högre och högre upplösning på sina skärmar.
Kolla in googles nya gränsnitt och njut av lite skön Public Enemy (spotifylänk): He got game
Det första Ipred-fallet är avgjort i Solna Tingsrätt
Äkta outlaws delar ljudböcker med attityd.
Internetleverantören Ephone är först ut att smaka på effekterna av Ipred rapporterar IDG idag.
En av Ephones kunder misstänks ha delat ut ljudböcker, varpå uppgifter om kunden krävdes. Ephone tog strid eftersom det inte är bevisat att deras kund har gjort någonting brottsligt. De hävdar dessutom att ett utlämnande skulle strida mot Europakonventionen.
Första juridiska prövningen
Solna Tingsrätt däremot fastslår att uppgifterna måste lämnas ut, annars får Ephone betala 750 000. Ännu är inga pengar betalda, och jag tror inte vi har hört sista ordet i den här historien.
Medan vi väntar på fortsättningen så tycker jag det passar med Judas Priest gamla dänga “Breaking the law”. De måste ju bara haft delande av ljudböcker i åtanke när de skrev den.
Spotify: Judas Priest – Breaking The Law
Elisabet Höglund och If satsar på viral marknadsföring
Det råder inget tvivel om att viral marknadsföring kan vara effektivt. Om den här virala kampanjen är effektiv eller inte får tiden visa. Vad man kan säga redan nu, är att den varken är speciellt välgenomförd eller trovärdig.
Vad krävs för att viral marknadsföring ska lyckas?
Skickar folk vidare en film bara för att den är filmad med mobilen? Skickar folk vidare filmen för att Elisabet Höglund är med?
En viktig komponent för viral marknadsföring är att det finns frågetecken som bjuder in till diskussion. Till exempel är den äkta eller inte? En annan viktigt komponent är att det måste väcka känslor eller locka till skratt.
Fel
I den här specifika fallstudien finns det ett antal fel som jag tror hämmar spridningen.
- Dåligt skådespeleri sänker trovärdigheten.
- Elisabet Höglund sänker trovärdigheten. Det hade varit mer trovärdigt om en okänd tant skulle välta motorcykeln. Alternativt om det hade varit hon, men att hon inte hade nämnts med namn.
- Det är inte roligt.
Enligt kommentarerna på Youtube är det uppenbart att filmen tolkas både som oäkta och tråkig. Filmen har i skrivande stund fått drygt 25 000 visningar på Youtube. Bra eller dåligt? Jag vet inte budget för filmen eller vilka mätbara mål som förväntas av kampanjen. Det ska bli intressant att se ifall byrån Studio Total släpper några siffror (förutom antal visningar på Youtube) när kampanjen är över.
Dåligt som Ullared
Det känns som att byrån Studio Total har hört att “viral marknadsföring ska ju vara så bra”. Lite som när Peter Wahlbeck hade hört att det skulle vara så bra i Ullared. Men sen när de väl kom fram till Ullared så var det inge bra.
Nu har jag spridit vidare både virala marknadsföringen för If och Peter Wahlbecks Ullared.
Vad krävs för att du ska skicka en rolig länk vidare på Internet?
Wear Sunscreen, en analog viral
Wear sunscreen. Ett finfint tips för såväl gammal som ung.
Såhär i studenttider kommer jag att tänka på studenttalet i låten Wear Sunscreen av Baz Luhrmann.
Talet var skrivet av kolumnisten Mary Smich i tidningen Chicago Tribune och var fyllt av nyttiga tips riktat till någon som slutar skolan och ska ge sig ut i livet.
Urban legend
Talet fick en enorm spridning. En urban legend växte fram, vilken gjorde gällande att det var ett avgångstal på MIT 1999.
Talet användes senare av Baz Luhrmann i en låt, och spridningen blev ännu större.
Låten hittar ni här (Spotifylänk): Quindon Tarver – Everybody’s Free (To Wear Sunscreen) (edit)
Historien bakom talet hittar ni här på wikipedia
Talet är fullkomligt briljant och följer här i sin helhet:
“Ladies and gentlemen of the class of ‘97.
Wear Sunscreen.
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now.
Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they’ve faded. But trust me, in 20 years, you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine.
Don’t worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blindside you at 4 pm on some idel Tuesday. Do one thing every day that scares you.
Sing.
Don’t be reckless with other people’s hearts. Don’t put up with people who are reckless with yours.
Floss.
Don’t waste your time on jealousy. Sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind. The race is long and, in the end, it’s only with yourself. Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters. Throw away your old bank statements.
Stretch.
Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year- olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees. You’ll miss them when they’re gone. Mayber you’ll marry, maybe you won’t. Maybe you’ll have children, maybe you won’t. Maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don’t congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody’s else’s.
Enjoy your body. Use it every way you can. Dont’ be afraid of it or of what other people think of it. It’s the greatest instrument you’ll ever own.
Dance, even if you have nowhere to do it but your living room.
Read the directions, even if you don’t follow them.
Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly.
Get to know your parents. You never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings. They’re your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.
Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young.
Live in New York City once, but leave before it makes you hard. Live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel.
Accept certain inalienable truths. Prices will rise. Politicians will philander. You, too will get old. And when you do, you’ll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble, and children respected their elders.
Respect your elders.
Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you’ll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out.
Don’t mess too much with your hair or by the time you’re 40 it will Look 85. Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.
But trust me on the sunscreen.”
DVD-Jon och Doubletwist utnyttjar Apple i gerillamarknadsföring
Posted by admin in Gerillamarknadsföring, Reklam on June 7th, 2009
Reklam för Cure på Apple Store i San Fransisco
Doubletwist och DVD-Jon gör reklam för sin produkt Cure, vilken öppnar upp Apples musikformat till en öppen standard. För denna kampanj har de köpt annonsutrymme på Apples Store i San Fransisco. Annonsen togs snabbt ned, men spridningen på nätet har blivit enorm.
Givetvis var det spridningen på nätet som Doubletwist och DVD-Jon ville åt, då även stortavlan hänvisade till den webbadress där Cure kan laddas hem.
Grattis DVD-Jon och Doubletwist till en lyckad reklamkupp!
Torka dig trendigt
Lambi limited edition, av Cecilia Carlstedt. Mjukt och trendigt.
Jag tycker att det har gått inflation i reklamfilmer där speakern viskar fram payoffen. I vissa undantagsfall kan det finnas en viss koppling till produkten, men ofta känns det bara märkligt. I Lambis reklamfilm blir det ytterligare lite märkligt när speakern viskar att deras toalettpapper är “mjukt och trendigt”.
Jag konstaterar snabbt att jag inte tillhör målgruppen för den här produkten. Hur bred är målgruppen? Visst finns det dem som vill torka sig trendigt, men är den målgruppen verkligen så bred att broadcast är bästa kanalen att marknadsföra produkten?
Cecilia Carlstedt
Lambis nya trendiga toalettpapper är formgivet av Cecilia Carlstedt, som tidigare designat för bland annat Whyred och HM. Denna typ av samarbete är absolut nödvändigt för trovärdigheten. Jag menar hur trovärdigt blir det annars om en toalettpapperstillverkare helt plötsligt börjar påstå att deras papper är trendigt? För Lambis del finns det tydliga fördelar i det här samarbetet, men för Cecilia? Når hon ut med sin design till nya målgrupper? Nej, hon måste helt enkelt få riktigt bra betalt per meter toapapper.
Never ending story
Konkurrenten Edets marknadsföring är inte helt otrendigt den heller. De kör filmer i bästa rockvideostil med en remix av Limahls Never ending story från 1984. Här ligger jag nog mer i målgruppen. Det är en trendig underton i filmen, men budskapet är ändå att pappret räcker länge.
Som en parantes måste jag få lyfta fram alla sköna egon som finns i reklambranschen. Alla med varierande mått av distans till det de gör. Det blev extremt tydligt när jag hittade ”Edet - The neverending story - Director’s cut”. Director’s cut?! Det är en reklamsnutt för toalettpapper liksom, hahaha.
Bulkprodukt eller del av inredningen?
Är toalettpapper en bulkprodukt eller en del av inredningen? Lambi känns lite too much för mig. Jag skulle kunna sträcka mig till att köpa Edets papper som räcker länge. Men skulle Coop marknadsföra sina bulkrullar på bal tillsammans med Just Ds “Vem orkar va hipp?” så skulle jag slå till direkt!
Edet - The neverending story - Director’s cut
Vad i helvete hände med Parental Advisory?
Posted by admin in Kommunikation, Musik on June 5th, 2009
Mina slipmats hemma. De varnar för musiken jag spelar.
Tycker du att mina slipmats är märkliga? Hade du också glömt bort Ticker stickern?
På den tiden man köpte musik på CD så brukade omslagen prydas av den svartvita Ticker stickern “Parental Advisory - Explicit Lyrics” då RIAA tyckte att språket kunde uppfattas som stötande.
Kriterierna för vilka ord som var stötande var otydliga men det kunde vara allt från könsord, nedsättande benämningar av etniska grupper, svordomar mm.
Radio edit
Jag vet inte hur många som avstod från att köpa märkta skivor för att slippa höra ovårdat språk. Den största förlorade intäkten för skivbolagen måste kommit från utebliven air time i radio. Detta fick effekten att det gjordes ”Radio Edits”, med varierande kreativitet och finess. En del låtar blev totalt obegripliga när nästan varje ord byttes ut mot ett pip, en scratch, en godtycklig ljudeffekt eller helt enkelt ett annat ord.
Markering i iTunes
På den tiden man köpte musik på iTunes så fanns det någon slags markering på låtar som kunde uppfattas som stötande. Jag vet inte om det är Apple eller RIAA som är avsändare för denna markering.
Spotify
Det slog mig när jag lystnade på Spotify, att flertalet av låtarna i mina playlists innehöll ovårdat språk. De skulle aldrig ha spelats i radio och de hade säkerligen märkts upp i iTunes. De listas som precis vilka låtar som helst. Vad har hänt? Är musikkonsumenter avtrubbade idag? Eller har Spotify helt enkelt inte hunnit tagga upp allt innehåll?
Nu ska det i och för sig till en del innan mina små rosenöron krumbuktar sig. Så jag upplevde nästan inget obehag alls när Big Youth’s gamla klassiska “Every nigger is a star” strömmade genom mina hörlurar. Det var tvärtom riktigt nice!
För alla er som också vill ha det riktigt nice och dessutom är någorlunda toleranta så bjuckar jag på den här:
Spotifylänk: Big Youth - Every nigger is a star
"We have a bright place in the sun, where there's love for everyone"
Try smarter
Igår träffade jag Kina på Rum9. Vi pratade bland annat om varför det som reklamare är roligare att arbeta med varumärken som är underdogs i sin bransch. Stora etablerade varumärken har alldeles för mycket att förlora, och vågar därför aldrig använda sig av speciellt modiga grepp i sin reklam. De kör något halvljummet och kompenserar de fega idéerna med att köpa gigantiska mediautrymmen.
Små uppstickare däremot har inget att förlora men massor att vinna. Dessutom har de ofta en mindre budget för mediaköp, vilket gör att idéerna måste vara betydligt starkare för att “penetrera bruset” (haha, uttjatad uttryck).
Avis försöker hårdare
Ett klassiskt exempel på en välkänd underdog är biluthyraren Avis vars tagline är “We try harder”. Syftningen är att de anstränger sig hårdare än Hertz som är den dominerande aktören i deras branch. Trovärdigheten blir fullständig. Alla förstår att uppstickaren måste erbjuda bättre kundservice än Hertz för att få kunder.
Jobba smartare, inte hårdare
Enligt min övertygelse är det emellertid inte hårt arbete, utan smart arbete, som ger mest utdelning. Det märker man ofta i sin vardag när man fått alldeles för mycket att göra. Lösningen är sällan att arbeta hårdare, utan just att arbeta smartare. Detta gäller givetvis även för marknadsföring. Smart och modig marknadsföring ger mest utdelning.
Reebok är smartare än Nike
Min absoluta favorit i sammanhanget är Reebok som är en total underdog vid sidan av Nike. De gjorde reklamvärldens smartaste kupp.
För att få en komplett bild av hela historien måste du se tre filmer:
1. Reebok kör en reklamfilm där Terry Tate, i egenskap av the office linebacker, håller ordning på ett kontor.
2. Nike kör Shox-filmen med den snabba streakern, som ingen får ordning på. Gigantiska mediaköp!
3. Du fattar. Nike blir sönderägda!
Nike betalar mediaköpen, Reebok sätter sig on top. Smart!
Dagens låt
Jag tycker att The Game, med lite hjälp av 50 cent, sammanfattar hela underdog-grejen rätt bra i dagens låt:
“Hate it or love it the underdog’s on top. And I’m gonna shine homie until my heart stop”
Han växte upp med dåliga förutsättningar för att bli framgångsrik men ett tydligt mål, smart arbete och lite flyt har tagit honom mot toppen.
Spotifylänk: The Game - Hate it or love it
Recent Comments