Posts Tagged Musik
Anton Maiden – kungen av DIY
Posted by admin in Inspiration, Internet, Musik on February 24th, 2011
Den här artikeln är en hyllning till Anton Maiden (Anton Gustafsson) som idag skulle ha fyllt 31 år. Anton lever tyvärr inte idag, men genom ett antal outplånliga avtryck på internet kommer han alltid att leva kvar.
Anton startade DIY-kulturen
Anton Gustafsson är, i mina ögon, den enskilt viktigaste ambassadören av DIY (Do It Yourself) -kulturen. Innan det fanns plattformar som Facebook, Flicker, Youtube och WordPress så delade Anton med sig av sitt liv på Antons Hemsida. Han visade bilder från sina resor, på sin familj och sina vänner mm. Lite som en Facebooksida, fast tio år före.
Framförallt delade han med sig av sina egeninspelade Iron Maiden-tolkningar.
Då fick inte vem som helst sjunga
Innan TV-spel som Singstar och TV-program som Idol var det inte ofta man hörde vanligt folk sjunga eller uppträda. Radio och skivbolagen dikterade vilka som skulle nå ut till en bredare publik. T ex skulle Rin on the Rox (se tidigare post), som har miljontals prenumeranter på Youtube, inte haft en chans att nå ut så brett vid den tidpunkten.
Anton som definitivt inte var någon konventionellt skolad sångare (varje röst är ju unik, men om man ska försöka göra liknelser så var Antons röst mer åt Håkan Hellström-hållet än åt Pavarotti-hållet) hade inte heller nått ut via de traditionella kanalerna.
Anton Maiden tolkar Iron Maiden
Den typen av konventioner tycktes inte bekymra Anton det minsta. Han älskade Iron Maiden och han älskade att sjunga. Så saken var egentligen rätt självklar. Med ett gäng MIDI-filer och en mikrofon spelade han helt enkelt in sina egna tolkningar av Iron Maidens låtar. Sedan publicerade han dessa på sin hemsida.
Succé
Succen var explosionsartad. Folk hade aldrig hört något liknande och eftersom texterna är på engelska så lyssnades det på Anton Maiden över hela världen. I filmklippet ovenför talar TV-programmet Sajeber om “Anton Maiden-feber”.
Många gillade den bekymmersfria anda som genomsyrade Antons låtar. Gillar man att sjunga så ska man sjunga, oavsett skills.
Samtidigt blev många inrutade och stela bakåtsträvare stressade och provocerade av Antons rättframma initiativ. – “Vadå?! Sjunga utan skivbolagen och radios tillåtelse? Så ska det ju inte vara!”, tycktes många tänka.
Den senare skaran blev förhoppningsvis något lugnare när Anton senare gav ut en egen skiva 1999.
Bli inspirerade av Anton Maiden
Till alla er som drömmer om att göra något som idag kanske skulle uppfattas som okonventionellt: Gört! Om tio år kommer alla andra att göra likadant.
Sno mer, men gör det schysst!
Posted by admin in Design, Inspiration, Musik on April 20th, 2010
The Clash lånar av Elvis Presley, sen går resten av bara farten.
Kruder: – "Vi har inspirerats av havet och människans inre tomrum". Dorfmeister: – "Närå, vi bara skojar. Vi har inspirerats av Simon & Garfunkel."
Många är rädda för att sno design av andra. De är antagligen rädda för att det ska vara ocreddigt. Jag tycker snarare att det är sjukt creddigt att stå för att man har inspirerats av den där webbplatsen eller den där tidningsdesignen. Jag har i så fall svårare för alla ljugande typer som ska vara så svåra, och dropar fraser som – “Jag har inspirerats av havet och människans inre tomrum blah blah”. Det är jobbigt när konstnärer säger så, och det är ytterligare snäppet jobbigare när folk som arbetar kommersiellt med design säger så.
Ingen renomésnyltning tack
Givetvis kan du inte sno design så till den grad att det skulle kunna ge dig fördelar om målgruppen förväxlar dig med förlagan. Vid ett tillfälle gjorde jag design till en webbplats för en svensk bilhandlare som är stor och tongivande i branschen. Efter ett tag dök det upp en mindre bilhandlare med identisk design på sin webbplats. Vilken kund som helst skulle få uppfattningen att det var samma organisation. Vi bad en utvecklare kolla webbkoden och även den var identisk. Det är inte ok.
Hade det däremot varit ett företag i en annan bransch och de hade gjort modifikationer eller förbättringar av designen så skulle det vara betydligt mer ok. Då skulle man inte vinna några fördelar på någon annans bekostnad.
Clash hyllar Elvis Presley
Jag gillar verkligen the Clash hyllning till The King. Omslaget till “London Calling” är väldigt tydligt inspirerat av Elvis Presleys debutplatta. “Plagiatet” är roligt, snyggt och rock n roll. Helt rätt!
Vem som helst fattar väl ändå att de grabbarna är uppväxta med The King. Då är det ingen idé att låtsas som nåt annat. Istället ska man tydligt visa vad man gillar genom en hyllning. Sjukt creddigt!
Men det slutar inte där. Även clash har i sin tur blivit “plagierad”, det finns varianter där det det slås sönder både dragspel och technics 1200:or. Det här är skivomslagens svar på dagens digitala celebriteter som Skogsturken och Star wars kid. Här är ett omfattande galleri med omslag: Elvis Presley Cover Parodies
Kruder & Dorfmeister gillar Simon & Garfunkel. Vad skulle vara ett bättre sätt att visa det än att rippa omslaget till Bookends?
Salvador Dali, eller vem det nu var, sammanfattar det hela bra.
Jag tror t o m att det var självaste Salvador Dali som sa – “Plagiat är den högsta formen av beundran”. Visst är det så. Och visst behöver man inte vara så rädd för att visa vad man beundrar.
Scatman John – nytänkaren och inspiratören
Posted by admin in Inspiration on March 25th, 2010
Tänkvärda ord från Scatman John
Året var 1995. Ingen hade hört St Germain och samlingsskivorna med jazzinfluerad “loungemusik” var inte ännu inte sönderspelade. Jazzen var med andra ord så otidsenlig den bara kunde bli.
Eurodisco var stort. Musikroduktionerna glossiga, smootha och slicka. Artisterna var om möjligt ännu glossigare och ännu mer yta. Den skönsjungande Nana Hedin sjöng med E-type på skivorna, men på scenen och i videorna var det den exotiska amazonkvinnan Dee som frontande. Tyska Milli Vanilli avslöjades som bluffar eftersom de inte sjöng själva. Producenterna Clivillés och Cole (C&C Music Factory) hade praktiskt nog hittat Zelma Davis som både var fotomodell och sångerska i ett. Det fanns helt enkelt tydliga konventioner för hur musik skulle vara.
Då händer det
Plötsligt dyker det upp en mystisk och totalt otippad nytänkare. En grå och sönderrökt man, vilket är totalt fel i den tillrättalagda och homogena eurodiscosfären. När han sedan öppnar munnen och jazzar loss blir det ännu mera fel. Dömt att misslyckas, om det hade gjorts av någon annan än självaste Scatman John.
Mot alla odds går det ändå hem. Med hitlåten Scatman (spotifylänk) tar Scatman John världen med storm. Den numera framlidne Scatman John mottog hela 14 guld och 18 platina för sina skivor och han nådde ut brett när han scattade och rhymade sitt budskap. Vem hade trott det?
Låt dig inspireras
Så nästa gång du står inför en stor utmaning, behöver inspiration, känner dig lite allmänt osäker eller kanske bara behöver en skön pepp – blunda och tänk på den grå och sönderrökta mannen. Hör hans rader i Scatman och lyssna till hans budskap till dig – “if the Scatman can do it, so can you”.
Google gränsnitt är större och tydligare
Posted by admin in Användbarhet, Design on September 11th, 2009
Big. Google visar hur stora de är genom att upsiza sitt gränsnitt.
Google kändes inte riktigt som vanligt när jag skulle googla lite nonsens istället för att jobba imorse. Hela gränsnittet har blivit större och tydligare. Jag har inte hunnit forska speciellt mycket i detta ännu förutom att kolla twitterströmmar i ämnet.
Min egen spontana gissning är dock att google helt enkelt har anpassat gränsnittet i takt med att internetanvändarna får högre och högre upplösning på sina skärmar.
Kolla in googles nya gränsnitt och njut av lite skön Public Enemy (spotifylänk): He got game
Det första Ipred-fallet är avgjort i Solna Tingsrätt
Äkta outlaws delar ljudböcker med attityd.
Internetleverantören Ephone är först ut att smaka på effekterna av Ipred rapporterar IDG idag.
En av Ephones kunder misstänks ha delat ut ljudböcker, varpå uppgifter om kunden krävdes. Ephone tog strid eftersom det inte är bevisat att deras kund har gjort någonting brottsligt. De hävdar dessutom att ett utlämnande skulle strida mot Europakonventionen.
Första juridiska prövningen
Solna Tingsrätt däremot fastslår att uppgifterna måste lämnas ut, annars får Ephone betala 750 000. Ännu är inga pengar betalda, och jag tror inte vi har hört sista ordet i den här historien.
Medan vi väntar på fortsättningen så tycker jag det passar med Judas Priest gamla dänga “Breaking the law”. De måste ju bara haft delande av ljudböcker i åtanke när de skrev den.
Spotify: Judas Priest – Breaking The Law
Recent Comments