Posts Tagged Musik
Elisabet Höglund och If satsar på viral marknadsföring
Det råder inget tvivel om att viral marknadsföring kan vara effektivt. Om den här virala kampanjen är effektiv eller inte får tiden visa. Vad man kan säga redan nu, är att den varken är speciellt välgenomförd eller trovärdig.
Vad krävs för att viral marknadsföring ska lyckas?
Skickar folk vidare en film bara för att den är filmad med mobilen? Skickar folk vidare filmen för att Elisabet Höglund är med?
En viktig komponent för viral marknadsföring är att det finns frågetecken som bjuder in till diskussion. Till exempel är den äkta eller inte? En annan viktigt komponent är att det måste väcka känslor eller locka till skratt.
Fel
I den här specifika fallstudien finns det ett antal fel som jag tror hämmar spridningen.
- Dåligt skådespeleri sänker trovärdigheten.
- Elisabet Höglund sänker trovärdigheten. Det hade varit mer trovärdigt om en okänd tant skulle välta motorcykeln. Alternativt om det hade varit hon, men att hon inte hade nämnts med namn.
- Det är inte roligt.
Enligt kommentarerna på Youtube är det uppenbart att filmen tolkas både som oäkta och tråkig. Filmen har i skrivande stund fått drygt 25 000 visningar på Youtube. Bra eller dåligt? Jag vet inte budget för filmen eller vilka mätbara mål som förväntas av kampanjen. Det ska bli intressant att se ifall byrån Studio Total släpper några siffror (förutom antal visningar på Youtube) när kampanjen är över.
Dåligt som Ullared
Det känns som att byrån Studio Total har hört att “viral marknadsföring ska ju vara så bra”. Lite som när Peter Wahlbeck hade hört att det skulle vara så bra i Ullared. Men sen när de väl kom fram till Ullared så var det inge bra.
Nu har jag spridit vidare både virala marknadsföringen för If och Peter Wahlbecks Ullared.
Vad krävs för att du ska skicka en rolig länk vidare på Internet?
Wear Sunscreen, en analog viral
Wear sunscreen. Ett finfint tips för såväl gammal som ung.
Såhär i studenttider kommer jag att tänka på studenttalet i låten Wear Sunscreen av Baz Luhrmann.
Talet var skrivet av kolumnisten Mary Smich i tidningen Chicago Tribune och var fyllt av nyttiga tips riktat till någon som slutar skolan och ska ge sig ut i livet.
Urban legend
Talet fick en enorm spridning. En urban legend växte fram, vilken gjorde gällande att det var ett avgångstal på MIT 1999.
Talet användes senare av Baz Luhrmann i en låt, och spridningen blev ännu större.
Låten hittar ni här (Spotifylänk): Quindon Tarver – Everybody’s Free (To Wear Sunscreen) (edit)
Historien bakom talet hittar ni här på wikipedia
Talet är fullkomligt briljant och följer här i sin helhet:
“Ladies and gentlemen of the class of ’97.
Wear Sunscreen.
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now.
Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they’ve faded. But trust me, in 20 years, you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine.
Don’t worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blindside you at 4 pm on some idel Tuesday. Do one thing every day that scares you.
Sing.
Don’t be reckless with other people’s hearts. Don’t put up with people who are reckless with yours.
Floss.
Don’t waste your time on jealousy. Sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind. The race is long and, in the end, it’s only with yourself. Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters. Throw away your old bank statements.
Stretch.
Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year- olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees. You’ll miss them when they’re gone. Mayber you’ll marry, maybe you won’t. Maybe you’ll have children, maybe you won’t. Maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don’t congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody’s else’s.
Enjoy your body. Use it every way you can. Dont’ be afraid of it or of what other people think of it. It’s the greatest instrument you’ll ever own.
Dance, even if you have nowhere to do it but your living room.
Read the directions, even if you don’t follow them.
Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly.
Get to know your parents. You never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings. They’re your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.
Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young.
Live in New York City once, but leave before it makes you hard. Live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel.
Accept certain inalienable truths. Prices will rise. Politicians will philander. You, too will get old. And when you do, you’ll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble, and children respected their elders.
Respect your elders.
Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you’ll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out.
Don’t mess too much with your hair or by the time you’re 40 it will Look 85. Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.
But trust me on the sunscreen.”
DVD-Jon och Doubletwist utnyttjar Apple i gerillamarknadsföring
Posted by admin in Gerillamarknadsföring, Reklam on June 7th, 2009
Reklam för Cure på Apple Store i San Fransisco
Doubletwist och DVD-Jon gör reklam för sin produkt Cure, vilken öppnar upp Apples musikformat till en öppen standard. För denna kampanj har de köpt annonsutrymme på Apples Store i San Fransisco. Annonsen togs snabbt ned, men spridningen på nätet har blivit enorm.
Givetvis var det spridningen på nätet som Doubletwist och DVD-Jon ville åt, då även stortavlan hänvisade till den webbadress där Cure kan laddas hem.
Grattis DVD-Jon och Doubletwist till en lyckad reklamkupp!
Torka dig trendigt
Lambi limited edition, av Cecilia Carlstedt. Mjukt och trendigt.
Jag tycker att det har gått inflation i reklamfilmer där speakern viskar fram payoffen. I vissa undantagsfall kan det finnas en viss koppling till produkten, men ofta känns det bara märkligt. I Lambis reklamfilm blir det ytterligare lite märkligt när speakern viskar att deras toalettpapper är “mjukt och trendigt”.
Jag konstaterar snabbt att jag inte tillhör målgruppen för den här produkten. Hur bred är målgruppen? Visst finns det dem som vill torka sig trendigt, men är den målgruppen verkligen så bred att broadcast är bästa kanalen att marknadsföra produkten?
Cecilia Carlstedt
Lambis nya trendiga toalettpapper är formgivet av Cecilia Carlstedt, som tidigare designat för bland annat Whyred och HM. Denna typ av samarbete är absolut nödvändigt för trovärdigheten. Jag menar hur trovärdigt blir det annars om en toalettpapperstillverkare helt plötsligt börjar påstå att deras papper är trendigt? För Lambis del finns det tydliga fördelar i det här samarbetet, men för Cecilia? Når hon ut med sin design till nya målgrupper? Nej, hon måste helt enkelt få riktigt bra betalt per meter toapapper.
Never ending story
Konkurrenten Edets marknadsföring är inte helt otrendigt den heller. De kör filmer i bästa rockvideostil med en remix av Limahls Never ending story från 1984. Här ligger jag nog mer i målgruppen. Det är en trendig underton i filmen, men budskapet är ändå att pappret räcker länge.
Som en parantes måste jag få lyfta fram alla sköna egon som finns i reklambranschen. Alla med varierande mått av distans till det de gör. Det blev extremt tydligt när jag hittade ”Edet – The neverending story – Director’s cut”. Director’s cut?! Det är en reklamsnutt för toalettpapper liksom, hahaha.
Bulkprodukt eller del av inredningen?
Är toalettpapper en bulkprodukt eller en del av inredningen? Lambi känns lite too much för mig. Jag skulle kunna sträcka mig till att köpa Edets papper som räcker länge. Men skulle Coop marknadsföra sina bulkrullar på bal tillsammans med Just Ds “Vem orkar va hipp?” så skulle jag slå till direkt!
Yes! Nu finns låten på spotify! Just D – Vem Orkar Va Hip?
Edet – The neverending story – Director’s cut
Vad i helvete hände med Parental Advisory?
Posted by admin in Kommunikation, Musik on June 5th, 2009
Mina slipmats hemma. De varnar för musiken jag spelar.
Tycker du att mina slipmats är märkliga? Hade du också glömt bort Ticker stickern?
På den tiden man köpte musik på CD så brukade omslagen prydas av den svartvita Ticker stickern “Parental Advisory – Explicit Lyrics” då RIAA tyckte att språket kunde uppfattas som stötande.
Kriterierna för vilka ord som var stötande var otydliga men det kunde vara allt från könsord, nedsättande benämningar av etniska grupper, svordomar mm.
Radio edit
Jag vet inte hur många som avstod från att köpa märkta skivor för att slippa höra ovårdat språk. Den största förlorade intäkten för skivbolagen måste kommit från utebliven air time i radio. Detta fick effekten att det gjordes ”Radio Edits”, med varierande kreativitet och finess. En del låtar blev totalt obegripliga när nästan varje ord byttes ut mot ett pip, en scratch, en godtycklig ljudeffekt eller helt enkelt ett annat ord.
Markering i iTunes
På den tiden man köpte musik på iTunes så fanns det någon slags markering på låtar som kunde uppfattas som stötande. Jag vet inte om det är Apple eller RIAA som är avsändare för denna markering.
Spotify
Det slog mig när jag lystnade på Spotify, att flertalet av låtarna i mina playlists innehöll ovårdat språk. De skulle aldrig ha spelats i radio och de hade säkerligen märkts upp i iTunes. De listas som precis vilka låtar som helst. Vad har hänt? Är musikkonsumenter avtrubbade idag? Eller har Spotify helt enkelt inte hunnit tagga upp allt innehåll?
Nu ska det i och för sig till en del innan mina små rosenöron krumbuktar sig. Så jag upplevde nästan inget obehag alls när Big Youth’s gamla klassiska “Every nigger is a star” strömmade genom mina hörlurar. Det var tvärtom riktigt nice!
För alla er som också vill ha det riktigt nice och dessutom är någorlunda toleranta så bjuckar jag på den här:
Spotifylänk: Big Youth – Every nigger is a star
"We have a bright place in the sun, where there's love for everyone"
Recent Comments