Posts Tagged Svensk
Ingo blev Zingo
Posted by admin in Förpackningsdesign, Strategi, Varumärke on July 6th, 2009
Ingo-läsk döps om till Zingo efter att Ingemar Johansson förlorat två gånger mot Floyd Patterson.
Den 26:e juni var det exakt 50 år sedan Ingemar Johansson vann världsmästartiteln i tungviktsboxning, när han besegrade Floyd Patterson. Med anledning av detta tycker jag att det passar med lite svensk varumärkeshistoria.
Ingo-läsk
Ingo blir hyllad och firad överallt. Han utses till ”Sportman of the year” av Sports Illustrated. Efterföljande år turnerar han i svenska folkparker, festar och minglar på amerikanska cocktailpartyn. Glassigast av allt, han får en apelsinläsk döpt efter sig. Ingo-läsk!
Floyd tränar inför returmatchen
Floyd däremot har inte lika mycket att fira, och blir inte heller bjuden på jetsetfesterna. Han spenderar istället sin tid på en stenhård träningscamp. Returmatchen kan bara sluta på ett sätt. Ingo lägger sig och sussar i femte ronden.
Floyd ville vara lika generös som Ingo, och erbjöd därför ytterligare en returmatch 1961. Den matchen var betydligt jämnare, men Ingo förlorar och åker hem till Sverige.
Ingo blir Zingo
Hemma i Sverige blir det snart tydligt för Ingo vilka som är hans riktiga vänner och vilka som är regelrätta backstabbers.
Vattenfabriken Sefyr, vilka tillverkade Ingo-läsk ,ville inte dela förlusten med den tilltufsade Ingo. De döpte helt fräckt om sin produkt till Zingo 1962.
Sjukt kul beslut. De ville inte att läsken skulle heta Ingo, men ändå något liknande eftersom namnet tydligen var ett inarbetat varumärke. Renommésnylta lite på sig själv, samtidigt som man vill ta avstånd från Ingo och hans förlust?
Undrar hur till exempel Nike skulle gjort med Air Jordan-konceptet ifall Michael Jordan skulle förlora stort? Antagligen skulle de lägga ned produktserien. Jag har svårt att se hur de skulle döpa om den till något snubblande likt.
Hur hade du gjort med din produkt i en liknande situation?
Elisabet Höglund och If satsar på viral marknadsföring
Det råder inget tvivel om att viral marknadsföring kan vara effektivt. Om den här virala kampanjen är effektiv eller inte får tiden visa. Vad man kan säga redan nu, är att den varken är speciellt välgenomförd eller trovärdig.
Vad krävs för att viral marknadsföring ska lyckas?
Skickar folk vidare en film bara för att den är filmad med mobilen? Skickar folk vidare filmen för att Elisabet Höglund är med?
En viktig komponent för viral marknadsföring är att det finns frågetecken som bjuder in till diskussion. Till exempel är den äkta eller inte? En annan viktigt komponent är att det måste väcka känslor eller locka till skratt.
Fel
I den här specifika fallstudien finns det ett antal fel som jag tror hämmar spridningen.
- Dåligt skådespeleri sänker trovärdigheten.
- Elisabet Höglund sänker trovärdigheten. Det hade varit mer trovärdigt om en okänd tant skulle välta motorcykeln. Alternativt om det hade varit hon, men att hon inte hade nämnts med namn.
- Det är inte roligt.
Enligt kommentarerna på Youtube är det uppenbart att filmen tolkas både som oäkta och tråkig. Filmen har i skrivande stund fått drygt 25 000 visningar på Youtube. Bra eller dåligt? Jag vet inte budget för filmen eller vilka mätbara mål som förväntas av kampanjen. Det ska bli intressant att se ifall byrån Studio Total släpper några siffror (förutom antal visningar på Youtube) när kampanjen är över.
Dåligt som Ullared
Det känns som att byrån Studio Total har hört att “viral marknadsföring ska ju vara så bra”. Lite som när Peter Wahlbeck hade hört att det skulle vara så bra i Ullared. Men sen när de väl kom fram till Ullared så var det inge bra.
Nu har jag spridit vidare både virala marknadsföringen för If och Peter Wahlbecks Ullared.
Vad krävs för att du ska skicka en rolig länk vidare på Internet?
Plantagon greenhouse
Posted by admin in Arkitektur, Bra, Industridesign on June 7th, 2009
Plantagon greenhouse. Snyggt och funktionellt, precis som Break It Down vill ha det.
Svenska företaget Plantagon utvecklar ett växthus för stadsmiljöer. Genom att ha odlingar nära konsumenterna så kapas uppskattningsvis 70 procent av kostnaderna i mellanleden. Dessutom producerar det tre gånger så mycket som ett vanligt växthus, vilket beror på formen och att man odlar på höjden.
Står färdigt inom tre år
Plantagon berättar för DN att växthuset kommer stå färdigt inom tre år. Det är inte bestämt var, men det skulle till exempel kunna vara i Stockholm eller New York.
Plantagon är svenskt, men har uppmärksammats internationellt. Plantagons styrelseordförande, Orens Lyon, verkar riktigt skön. Han är en amerikansk professor och indianhövding, som är väldigt engagerad i miljöfrågor.
Dagen då Fredrik blev nedgraderad till Fredrik
Posted by admin in Kommunikation, Positionering on June 2nd, 2009
Om du står still så rör du dig relativt bakåt eftersom din omvärld hela tiden rör sig framåt.
I föregående post så skrev jag om hur amerikansk bilindustri stått still under en längre tid, och vilka konsekvenser det har fått. Här följer ett mindre dramatiskt exempel hämtat ur min vardag.
Jag jobbade för många år sedan på en byrå tillsammans med en copywriter som vi kan kalla Fredrik. På den byrån använde vi ICQ (ja, jag skrev ju att det var många år sedan) för att skicka snabbmeddelanden till varandra. En dag så började en ny AD-assistent som också hette Fredrik. För att undvika förvirring och feladresserade snabbmeddelanden kunde han inte ta Fredrik som nick på ICQ. Han kallade sig då för Fredrik Deluxe!
Plötsligt framstod Fredrik, copywritern, som “bara” Fredrik. Han hade själv inte gjort någonting, men hans omvärld rörde sig framåt och han förstod snabbt att det fanns en ny sheriff i Fredrik-town.
Vad blir din Binibottle?
Posted by admin in Användbarhet, Bra, Förpackningsdesign, Industridesign, Inspiration on June 1st, 2009
Anna Axelsson och Binibottle
Människor är ganska lika. Gillar ungefär samma saker och ogillar ungefär samma saker.
Om du hittar en lösning på någonting du stör dig på i din vardag, så finns det sannolikt en marknad för den lösningen.
Anna Axelssons Binibottle
En jättebra och inspirerande produkt är den cirka 2 år gamla vattenflaskan Binibottle. Det var den då femtonåriga Anna Axelsson som uppfann den eftersom hon störde sig på att det var svårt att fylla vattenflaskor i handfatet. Hennes lösning var väldigt enkel och bestod i att sätta en öppning på sidan av flasken. Fiffigt!
Du kan läsa mer på DN och Aftonbladet om du inte känner till Anna och hennes flaska.
Det känns nästan som att man skulle kunna ha en flaska med enbart en öppning på sidan, öppningen på toppen känns överflödig nu. Möjligen är inte marknaden redo för en så okonventionell produkt ännu, och därför måste öppningen i toppen finnas kvar ett tag till.
Korta boxningslindor
Själv stör jag mig på att det tar alldeles för lång tid att linda händerna med boxningslindor. Jag ska uppfinna boxningslindor som bara är hälften så långa och därför går snabbare att få på sig. Det vore kul om min uppfinning blev en bästsäljare, men framförallt ska det bli skönt att enkelt och snabbt kunna linda händerna.
Vad ska du uppfinna?
En portion chips
Posted by admin in Dålig, Förpackningsdesign, Kommunikation on June 1st, 2009
Kalorier per portion chips
Normalt anges energimängden för livsmedel i kcal/100g och ibland även per portion om det är tydligt portionsförpackat.
Jag åt chips i helgen och läste på påsen att en portion, 25 gram, innehåller 135 kcal. Förpackningen är på 300 gram och det finns inget som helst hjälpmedel för konsumenten att dosera portionerna. I min värld är 25 gram chips en ganska liten mängd. Förpackningarna är normalt 200-400 gram, och en förpackning på 200 gram känns enligt mig ganska lagom för två personer.
Varför gör chipstillverkarna såhär?
Jag tror inte att tillverkarna vill minska konsumtionen av chips genom att rekommendera folk att äta små portioner.
Ett av skälen till att göra såhär kan vara att medvetet ge ett felaktigt intryck av att chips inte innehåller så mycket energi som det faktiskt gör. 25 gram är skrivet i liten liten text och 135 kcal är skrivet i betydligt större text. Det skulle kunna misstolkas som att 100 gram chips alternativt hela förpackningen skulle innehålla 135 kcal.
Dock tror jag att de allra flesta konsumenter är medvetna om att chips är oerhört energirikt, och jag tror att den här typen av produkter aldrig kommer att positonera sig som “det nya hälsosnacket”. Hur små portioner man än äter så är näringsvärdet ändå katastrof.
Vem kommunicerar de till?
Kostmedvetna konsumenter, som t ex fitnesstjejer, äter antagligen ganska lite chips. Dessutom vet de att chips innehåller mycket energi, och de skulle aldrig missförstå angivelsen och råka tro 100 gram bara innehåller 135 kcal. Budskapet känns inte riktat till denna mågrupp.
Mindre petiga konsumenter, som t ex Bert Karlsson, vet också att chips är energirikt men de bryr sig inte. De har nog ingen tydlig uppfattning om huruvida 135 kcal är mycket eller lite, och de vet nog inte att kalorier normalt anges per 100 gram. De gillar chips och är totalt ointresserade av näringsvärdet. Budskapet känns inte riktat till denna målgrupp heller.
Hur fastställdes portionsstorleken?
Har tillverkarna gjort någon undersökning och utläst att en genomsnittlig svensk chipsportion är cirka 25 gram? Eller om konsumenter idag normalt äter större portioner än 25 gram, vill de då ändra konumentbeteendet till tillverkarens nackdel? Det kanske finns en vettig förklaring, men just nu känns det som ett mysterium för mig.
Jag åt cirka fyra portioner chips i helgen, hur många portioner brukar du äta?
Handikappad i Vaxholm, nej tack!
Posted by admin in Användbarhet, Arkitektur, Dålig on May 30th, 2009
Handikapptoalett
Jag och en kompis åkte motorcykel till Vaxholm en dag. Där såg hon den här toaletten.
Kombinationen av en halvmeter hög tröskel och en extremt smal dörr känns allt annat än handikappanpassat. Hur tänkte de här?
Nej tack, jag skulle inte vilja vara handikappad i Vaxholm.
Recent Comments